Demokrati högt och lågt

Aktuellt i politikenBlogg & debattDemokratiKommunfullmäktige

För ungefär en vecka sedan kom inbjudan från Socialdemokraterna om att komma till stadshuset och diskutera det “politiska klimatet” i Kumla med anledning av den uppståndelse som blev pga. Dan-Åke Mobergs utfall mot en ledamot på kommunfullmäktige i december. Detta har föranlett mig att skriva ett litet inlägg om kvällens möte och lite tankar kring våra olika sätt att se på lokal demokrati.

Så i måndags var det alltså dags. Kom till mötet gjorde Socialdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet (Alla andra utom ett parti valde aktivt att avstå). Vi i Liberalerna ansåg att det nu var dags att sätta oss ner och diskutera hur vi kan jobba framåt och skapa ett bättre demokratiskt klimat generellt i Kumla. Vi vill faktiskt uppfattas som de seriösa och ambitiösa politiker vi i grunden är. Då måste vi kunna diskutera hur vi ska göra för att det också ska bli så.

De diskussioner som fördes var välbehövliga. Vi valde att inte fokusera så mycket på personer utan pratade mer allmänt om saker vi upplever inte fungerar ur ett demokratiskt perspektiv. T ex har det från majoriteten framförts kritik mot oppositionen gällande bristande närvaro i nämnder och styrelser. Vi diskuterade då vilka krav som är rimliga att ställa på fritidspolitiker från små respektive lite större partier och vilka rutiner vi kan ha för att informera ansvarig gruppledare om hur närvaron sett ut för varje partis förtroendevalda.

Jag lyfte ett problem som jag upplevt varit förgrunden till flera av de tråkiga debatter vi haft i fullmäktige, det att majoriteten inte ansett att motionerna varit korrekt skrivna för att kunna svara på. Då har debatterna inte handlat om sakfrågan utan blivit en pajkastning om hur man kan skriva eller inte skriva motioner. Jag efterfrågade då någon slags riktlinje för hur vi kan formulera oss så att våra debatter handlar om sakfrågan och inte om hur den eventuellt är skriven/formulerad. Jag tror vi alla tjänar på att diskutera det politiska innehållet snarare än formalia.

Det var några av de många saker som diskuterades vid mötet och det vi kom fram till var också rätt konkret. Jag kände att mötet gav förutsättningar för att jobba vidare och skapa ett bättre demokratiskt klimat i Kumla. Nu gäller det ju att också leva upp till det man själv efterfrågar – det gäller givetvis alla partier och förtroendevalda.

Jag kan dock inte låta bli att förundras något över där här med våra olika sätt att se på demokrati och vad som eventuellt är ett hot mot demokratin. Det faktum att S och M väljer att ställa in kommunfullmäktige pga. att de anser att det är för få ärenden rimmar en smula märkligt med anklagelserna om att det skulle vara ett hot mot demokratin att oppositionen ibland har bristande närvaro på nämnderna. Oppositionen hade nämligen, till detta fullmäktige i februari, fler frågor än någonsin som vi vill få svar på. Bland annat finns det hela fyra interpellationer. Interpellation är en fråga som ställs till en ansvarig politiker från den styrande majoriteten. Detta är ett viktigt demokratiskt verktyg för oppositionen att föra fram och diskutera frågor som annars kanske inte kommer upp på dagordningen.

Så många som fyra interpellationer till samma fullmäktige har vi nog aldrig haft, vilket gör att man blir lite förundrad över hur majoriteten värderar olika demokratiska forum och utifrån vems perspektiv saker och ting är viktiga. Oppositionen får alltså bannor om vi inte är på plats (trots att det sannolikt alltid finns fullt rimliga skäl till detta), men när vi verkligen lägger i en extra växel och bedriver en mer aktiv oppositionspolitik än på länge – ja, då ställer de styrande in mötet. Hm… Det tycks som att S och M:s syn på lokal demokrati är något i stil med: gärna öppenhet och inflytande – men bara på majoritetens villkor.