Ett resursslöseri utan dess like

Blogg & debattDebattjämställdhet

Den senaste tidens jämställdhetsdebatt har kretsat mycket kring antalet månader vigda åt respektive förälder i föräldraförsäkringen. Det är en viktig fråga för att skapa ett mer jämställt arbetsliv, men det är varken höjden av jämställdhet eller lösningen på alla samhällets jämställdhetsutmaningar. Tvärtom finns det andra områden där utmaningarna är minst lika angelägna att attackera, så som synen på ”manliga respektive kvinnliga” yrken.

Den 19 januari rapporterade SR Örebro om ett stort jämställdhetsproblem på den svenska arbetsmarknaden, nämligen det att samtidigt som byggbranschen skriker efter arbetskraft går över 10 procent av Byggnads och Målarnas kvinnliga a-kassamedlemmar arbetslösa. Så här har det sett ut sedan flera år tillbaka. Bortförklaringarna är många men de grundläggande skälen solklara: kvinnor är helt enkelt inte lika attraktiva på inom de traditionellt manliga arbetsplatserna. Det beror inte på sämre arbetsförmåga utan på föreställningar om att kvinnor inte klarar av att jobba inom traditionellt ”manliga” yrken.

I intervjun med en utbildad kvinnlig plåtslagare berättar hon att en vanlig ursäkt är att det bara finns ett omklädningsrum. Det är INTE ett skäl till att inte anställa kvinnliga medarbetare. Tvärtom ska arbetsgivaren se till att arbetsförhållandena passar alla anställda oavsett kön. Här handlar det alltså om ett rent praktiskt skäl till att kvinnor inte ansågs lämpade för arbetet.

Jag har själv en väninna som sedan ett antal år tillbaka arbetar inom plåtslagarindustrin. Hon började sin karriär på ett plåt-företag, som vid ett tillfälle fick ett uppdrag av Kumla kommun att göra en plåtbit till ett konstverk. Den manliga representanten från kommunen som kom till företaget för att diskutera jobbet bad att få tala med honom som skulle göra plåten, varpå min väninna svarade att det var hon som skulle göra plåten. Förvåningen och misstron i mannens ögon gick inte att ta miste på. Det framgick med all önskvärd tydlighet att han inte kunde tänka sig att en kvinna kunde vara aktuell för den uppgiften.

Den här historien handlar inte om en enskild mans genuina kvinnoförakt utan om djupt rotade föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt som finns, inte bara inom mansdominerade yrken, utan i hela vårt samhälle. Arbetsgivare är fortfarande alldeles för påverkade av gamla föreställningar om att kvinnor inte klarar av vissa yrken. Det är samma odugliga föreställningar som får många män att välja bort att arbeta inom kvinnodominerade yrken pga. risken att förlora maskulint kapital och status.

Sådana här nyheter gör mig genuint förbannad. Vi måste minnas att det är vi, samhället, som skapat föreställningarna om vad som är manligt och kvinnligt. Det är vi, samhället, som sätter bilden av att vissa yrken är bättre lämpade för män än för kvinnor. Det är också vi, samhället, som fostrar våra barn och unga in i dessa förlegade föreställningar.

Här måste skolan, föräldrar, branschorganisationerna och regeringen ta ett gemensamt ansvar och se till att vi får bort dessa föreställningar som inte leder till något annat än bromsklossar för både jämställdheten, bostadsbyggandet och sysselsättningen i Sverige. Det känns bara så allt för mossigt. Det är år 2016. Att låta gamla, stereotypa föreställningar om manliga och kvinnliga yrken styra på detta sätt är inget annat än ett sanslöst resursslöseri.