Flyktingbarn eller ”flyktingbarn” – vikten av ett tecken

Blogg & debattDemokratiIntegration

Vad händer när Kumlanytt.se väljer att skriva boende för ensamkommande ”flyktingbarn”?  Är det kanske korrekt eftersom de som bor där är tonåringar och få tonåringar vill bli kallade barn? Vad betyder det egentligen när en redaktion/journalist använder citationstecken kring ett ord?

I måndags besökte jag och Johan Pehrson, riksdagsledamot, tre verksamheter i Kumla – Frejgården, Ica Nära Profilen och biblioteket. Intresset från media var minst sagt svalt men Kumlanytt/Sydnärkenytt skickade en kille till Frejgården. Besöket var informativt, vi pratade med föreståndaren, hälsade på killarna som var hemma och på personalen som var på plats.

Så kom artikeln upp på Kumlanytt.se, en i stort sett ok artikel. Bara det att redaktionen valde att skriva Frejgården – boende för ensamkommande ”flyktingbarn” i ingressen. Är det ett problem? Jag menar att det är det. Ensamkommande flyktingbarn är den officiella termen i Sverige, ibland bara ensamkommande barn. EU använder minderåriga utan medföljande vuxen eller det intressant ordet minigranter men det vedertagna och det officiellt ordet i Sverige är flyktingbarn - och då utan citationstecken.

Har det någon betydelse?

Vad gör citationstecknet egentligen för texten? Det är knappast någon nyhet att det ifrågasätt på många håll huruvida det verkligen är barn under arton som bor på våra boenden. Historier om skäggiga talibaner som påstår att de är fjorton florerar och väldigt många ”vet precis” hur det egentligen är… Numer har vi handleds- och tandröntgen för att fastställa ålder på asylsökande som uppger att de är under arton. Snacket om trettiofemåringar som söker asyl och sedan går i samma klass som femtonåringar är helt enkelt inte sant.
När Kumlanytt väljer att skriva ”flyktingbarn” legitimerar man ifrågasättandet. Det är mycket riktigt ungdomar som bor på Frejgården, tonåringar. De flesta tonåringar vill inte bli kallade för barn, så är det. Däremot säger barnkonventionen och föräldrabalken att man är barn tills man fyller arton. Därför heter det Boende för ensamkommande flyktingbarn, inte flyktingungdomar. Redaktionen försvarar sig med att de följer gängse språkbruk och att skriva barn snarare skulle var det som ökar misstrogenhet och fördomar.

Vikten av ord

Det oroar mig att media inte ser hur viktigt det är med semantik. I det dagliga talet används citationstecken för att markera att det egentligen inte är så, man säger något med ironi eller sarkasm. Om jag skulle skriva Han är verkligen en duktig journalist får meningen en helt annan innebörd om jag använder citationstecken. Han är verkligen en duktig ”journalist” eller kanske Han är verkligen en ”duktig” journalist.

Ord är viktiga. Det är därför vi säger förskola istället för dagis eller ändrat riksdagsman till riksdagsledamot. Hur vi använder ord är en markering, ett ställningstagande.

Redaktionen försvarar sitt ställningstagande

Jag skrev till redaktionen, både i mejl och direkt i en kommentar under artikeln. Jag skrev

Varför väljer redaktionen att skriva som man gör? Varför ”flyktingbarn”? Enligt FNs barnkonvention är man barn tills man är 18 år, enligt svensk lag – föräldrabalken – likaså. Omyndig, helt enkelt. Varför väljer redaktionen att spå på de fördomar som finns? kalla dem gärna ungdomar eller tonåringar men Frejgården är ett boende för ensamkommande flyktingbarn utan ”” runt

Svaret kom också som en kommentar till artikeln

Svar till Christina Örnebjär: Det är inga barn som bor på Frejgården, mest äldre tonåringar. Att FN:s barnkonvention och Föräldrabalken har juridiska åldersgränser innebär inte att gängse språkbruk ska åsidosättas, därav citationstecknen. Snarare är det så att misstrogenhet – och fördomar – kan uppstå om man kallar dessa ungdomar för barn.

Gängse språkbruk, som sagt. Att sedan Avpixlat hyllar Kumlanytts ställningstagande säger kanske det mesta.