Frihetslängan har ingen ålder – seminarium om liberal äldrepolitik

ÄldreBlogg & debattStöd och omsorgVård

Jag skulle vilja berätta lite om ett seminarium jag deltog på vid vårt senaste riksmöte som handlade om vår politik för årsrika (äldre). Seminariet leddes av ingen mindre än vår egen riksdagsledamot och talesperson i äldrefrågor Barbro Westerholm, tillsammans med Karin Wästberg som är förvaltningschef för Stockholm stads äldreomsorg.

Det var många saker som diskuterades på seminariet, men ett stort fokus låg på de områden som uppfattas som viktigast just nu. Det handlar om äldre i arbetslivet och om boendeformer. I detta inlägg tänkte jag prata lite om vad som sas om äldre i arbetslivet. I nästa inlägg tar vi boendefrågan.

Hur länge ska vi jobba i framtiden?
Personligen räknar knappast med att varken kunna eller vilja gå i pension så tidigt som vid 65 års ålder (jag är född 1989). Till det finns det framförallt tre skäl:

  1. Jag haft ett senare inträde på arbetsmarknaden än många generationer före mig. Även om jag har jobbat mer eller mindre sedan jag var 16 år, så har det varit mestadels timanställningar på deltid och som under en treårsperiod kombinerats med studier. Jag var 23 år när jag fick mitt första heltidsjobb.
  2. Jag har utbildat mig till, och tror att jag kommer att förbli, på arbetsplatser som inte kommer att slita ut mig fysiskt. Jag är utbildad statsvetare och kommer därför sannolikt att nöta ut skrivbord och datorer mer än mig själv.
  3. Eftersom det dröjde ett tag innan jag fick en sådan anställning och en sådan lön att jag kunde börja spara mer långsiktigt dröjde det också ett tag innan jag började pensionsspara.

Ingen övre gräns
Vi var rätt eniga om att det egentligen inte är intressant med någon övre gräns för när man ska sluta arbeta. Tvärtom sänder det signalen till arbetsgivaren att det finns ett bäst-före-datum för när en medarbetare inte längre bör stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi tycker nog att individen är bäst lämpad att bedöma när det bäst-före-datumet har löpt ut.

Däremot ska det finnas en undre gräns och där behöver hänsyn tas till vad man haft för yrke och hur det kan tänkas påverka arbetsförmågan upp i åldrarna. Jag lyfte då det faktum att man både inom kommuner och landsting har svårt att få folk att vilja vara handledare för nya medarbetare. Vi vet också att sjukvården upplever att våra nyutbildade sjuksköterskor är alldeles för akademiskt skolade och saknar de praktiska kunskaperna som krävs för yrket.

Kan man då tänka sig att man inom vissa yrken kan få möjlighet att avsluta sin karriär med att vara handledare på deltid? När kroppen inte riktigt orkar med alla fysiska ansträngningar kanske man istället kan bidra med den kunskap och de erfarenheter man har och samtidigt vara med och bygga nästa generations medarbetare. Jag tror att många skulle tycka att det vore ett väldigt värdigt och hedrande slut på en lång karriär. Framförallt kan det vara avgörande för att orka arbeta lite längre upp i åldrarna.

Möjlighet till omskolning
En annan sak som togs upp var möjligheterna till omskolning, att faktiskt kunna byta karriär mitt i livet och pröva något helt annat. För vissa kan det handla om att byta från mellan olika yrken inom samma yrkeskategori (t ex socialt arbete) medan det för andra kan handla om att gå från att vara ekonomiassistent till att läsa till förskollärare. Oavsett om man helt vill byta spår eller bara byta inom den egna kategorin så ska vi i så fall ha en arbetsmarknad som uppmuntrar till omskolning för den som vill. Det kan nämligen också vara en avgörande faktor för att få folk att vilja och orka hänga kvar i arbetslivet lite längre upp i åldrarna.

Vi vill ha en flexibel och rörlig arbetsmarknad där människor känner att de utvecklas och vågar ta sig ann nya utmaningar. För att få till den rörligheten behöver vissa regler ses över (t ex. LAS, hur påverkar den människors benägenhet att byta arbetsgivare mitt i livet om man vet att man då blir sist in – först ut).

Barbro Westerholm fick frågan
Vad trodde då Barbro Westerholm om vår framtida pensionsålder? Ja, hon vågade inte säga någon exakt ålder. Däremot var hon övertygad om att människorna kommer att gå före och visa vägen för systemförändringar och lagstiftning – inte tvärtom. Det är nog ett rimligt antagande och något vi liberaler uppskattar. Utifrån min egen grundtes – vi ska vara folkets röst och inte bara någon folket röstar på. Då är det också folkets röst som ska vara vägledande för oss i vårt fortsatta politiska arbete.

Fortsättning om framtidens äldreboenden följer…