Frihetslängtan har ingen ålder del 2. boendefrågan

ÄldreBlogg & debattStöd och omsorg

För en tid sedan publicerade jag ett blogginlägg om det seminarium jag deltog på vid vårt senaste riksmöte som handlade om vår politik för årsrika (äldre). Det handlade dels om äldre i arbetslivet och om boendeformer. I mitt förra inlägg pratade jag om äldre i arbetslivet. I nästa inlägg vill jag kort beskriva de diskussioner vi hade om boendefrågan.

Vi började med att titta på en bild av hur fördelningen ser ut bland personer över 65 år och som behöver någon form av insats från kommunen. Den visade att de allra flesta (minns inte den exakta siffran men jag skulle tro att det rörde sig om sisådär 85 %) klarar sig alldeles utmärkt utan kommunens insatser. Resterande del hade någon form av insats, vilket kunde innebära alltifrån några timmars hemtjänst i månaden till heltidsomsorg vid ett särskilt boende.

Det vi då fick diskutera var hur vi kan göra för att en större andel äldre ska slippa få insatser av kommunen. Min grupp kom fram till att en väldigt viktig fråga handlar om att motverka ensamhet bland äldre. Ensamhet vet vi är en stor anledning till både fysisk och psykisk ohälsa hos människor i allmänhet och hos äldre i synnerhet. Det gör vi genom att skapa många, givande mötesplatser för äldre samt se till att använda den nya teknik som finns tillgänglig. Genom ökad självständighet och en känsla av att tillhöra en gemenskap höjs många äldres livskvalitet och vi kan därigenom flytta fram kommande omsorgsbehov.

I Kumla har vi t ex föreslagit i vår senaste budget att man inrättar ett seniorcentrum, där verksamheten ska rikta sig just till äldre som fortfarande bor hemma och som fysiskt mår rätt ok men som behöver sociala kontakter och mötesplatser för att fortsätta må bra. Något liknande är på väg att byggas upp på Kvarngården i Kumla och vi ser med spänning fram emot att följa utvecklingen där.

I övrigt pratade vi en del om boendeformer för äldre. Vilka typer av boendeformer för äldre finns det idag? Här såg vi ett behov av att reda ut begreppen. Det finns tre sorters boende, men vi vill gärna kalla dem lite allt möjligt.

Det första är ordinärt boende, dvs. boende hemma eller på ett seniorboende. På seniorboendet finns det gemenskapslokaler och de är i allmänhet anpassade efter den målgrupp som ska bo där.
Det andra är trygghetsboende, dvs. ett boende där äldre som är friska men som vill ha lite mer social samvaro kan bo. Det boendet lever upp till en viss nivå av tillgänglighet, har oftast trygghetslarm och även där finns gemenskapslokaler som kan utnyttjas av alla.

Euhm, tänker ni nog nu. Vad är skillnaden mellan ett seniorboende och ett trygghetsboende? Här kommer en snabbkurs i boendeformernas skillnader, för den är faktiskt ganska liten. I trygghetsboende och ordinärt boende ingår ju ingen mat, service, omvårdnad eller sjukvård. Normalt är dock att åldersgränsen för att få flytta till ett trygghetsboende är högre än för seniorboende.

Den tredje boendeformen är den som ofta i folkmun kallas för “äldreboende” men korrekt är att det rör sig om ett särskilt boende. Även boenden för personer med funktionsnedsättning kallas för särskilt boende, men de är ju inte nödvändigtvis “äldre”. För att få bo på ett särskilt boende måste man få sina insatser bedömda av kommunen genom s.k. biståndsbedömning. Det rör sig då om en person som behöver vård och omsorg mer eller mindre dygnet runt.

Trygghetsboende är en boendeform som drivits kraftigt av just Barbro Westerholm i riksdagen. Det handlar också mycket om att motverka ensamhet och skapa boendeformer för de äldre som i första hand behöver fler möjligheter till social samvaro. Det är verkligen roligt att hennes ansträngningar och engagemang på området fått så stort genomslag i Sverige.

Barbro tipsade om sidan www.seniorval.se. Där kan man gå in och söka på sin kommun för att se vilka boendeformer som finns. För Kumlas del lämnar den en hel del information att önska, men man kan åtminstone se vad som finns och med lite kärlek kan detta bli en riktigt bra webbplats för vetgiriga årsrika.

Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till just Barbro Westerholm för hennes outtröttliga engagemang för årsrika och att hon fortsätter utveckla vår politik på det området. Hon är det levande beviset på att ålder bara är en siffra – och det är verkligen en ära att få tillhöra samma parti som henne.