”Människor är ett mysterium som ska lösas”

Blogg & debatt

Som ersättare i samordningsförbundet Sydnärke fick jag möjlighet att delta på en föreläsning om bemötande av personer med NPF, neuropsykiatrisk funktionsnedssättning. Föreläsningen hölls av Immanuel Brändemo som själv har adhd och asperger och jobbar som föreläsare på heltid via företaget Aspi. Det var en mycket självutlämnande föreläsning och jag måste säga att jag fått många svar på de funderingar jag själv haft i rollen som lärare.

Immanuel fick själv diagnos i vuxen ålder, vilket många NPF:are får på grund av att det sedan länge saknats kunskap på området. Trots stora svårigheter i skolan och i det dagliga livet dröjer det fortfarande länge innan barn och unga utreds och får diagnos. Diagnos är inget krav för stöd men ökar chansen genom bättre insikt om behoven. Immanuel upplever själv att hen fått bättre stöd efter sin diagnos och har själv fått en bättre förståelse för varför samspelet med andra varit så svårt. Hen menar att diagnosen i sig är en mycket mildare stämpel än de stämplar man får genom dåligt bemötande. Diagnosen kan dock innebära en tid av sorg och en tid för bearbetning för att sedan kunna arbeta framåt.

“Människor är ett mysterium som ska lösas” Det var en av de saker som drev Immanuel framåt. De svårigheter hen mött i det sociala samspelet med andra blev en utmaning och ett mysterium att lösa. I sitt sökande efter svar valde Immanuel att försöka utbilda sig till lärare. Hen kom så långt som till sista kursen men blev vid den tidpunkten sjuk och inlagd på psyket.

Det blev ingen lärarexamen men det var kanske inte det egentliga målet. Målet med lärarutbildningen var att Immanuel ville lära sig hur man möter andra människor. Det var en svårighet som hen ville komma tillrätta med. Det visade sig dock att detta inte är något som man får lära sig på lärarutbildningen. Där förväntas studenterna redan ha förståelse för hur man bemöter olika människor och hur man bemöter människor på olika sätt.

“Andra visste hur man skulle bete sig men inte jag”
Immanuel fick hitta andra vägar i livet och en av vägarna ledde till jobbet som föreläsare, vilket hen nu gjort ett antal år. Genom arbetet ställs Immanuel dagligen inför stora utmaningar men det ger även chansen att sprida kunskapen om dessa. För just denna föreläsning åkte hen till exempel med ett mycket tidigt morgontåg för att slippa den obehagliga folkmängden på tåget. Stora folksamlingar är ofta svårt för personer med NPF. Dels handlar det om att det blir många intryck att ta in, det kan vara högljutt och mötet med andra är inte helt enkelt. Personer med NPF missförstår ofta andra och blir ofta missförstådda själva.

”Om det var jag skulle jag vilja att någon gjorde såhär mot mig” Det är lätt att utifrån sina egna värderingar och förutfattade meningar resonera att vi ska behandla andra så som vi själva vill bli behandlade. Det är i grunden en god inställning och i all välmening gör vi ofta saker utifrån vad vi tror är rätt. Immanuel berättar som exempel att hen ofta bär T-shirt eftersom hen är väldigt varm av sig. Då och då kommer därför människor fram och stryker hen på armen och frågar om hen inte fryser. Personer med NPF har ofta ett ökat sensoriskt sinne och är därför känsliga för berörig. För Immanuels del innebär dessa strykningar att det gör ont på huden, något som kan vara svårt för andra att förstå.

“Det är inte en funktionsnedsättning utan handlar om mänskliga drag” Immanuel säger att det är synd att benämningen funktionsnedsättning används så fort det handlar om ett beteende som avviker från normen. Personer med NPF uppfattas ofta som socialt annorlunda och undviker därför ofta sociala kontakter eftersom samspelet med andra blir så påfrestande. Påfrestningen ligger i att de ofta blir missförstådda och att de själva ofta missförstår andra.

Personer med NPF har ibland ett stort behov av egentid och hyperfokuserar ofta på intressen, intressen som ofta sticker ut. I kontakten med människor kan de vara raka och ärliga men har ofta svårt att läsa av andra och vad som är accepterat i det sociala samspelet. Personer med NPF försöker därför ofta att dölja sina symptom för att minska utsattheten. Immanuel belyser dock att målet för NPF:are aldrig får bli att smälta in till varje pris då detta snarare leder till ökade svårigheter om man stänger symptomen inne istället för att acceptera och vara öppen med dem. Men för att kunna göra krävs också ett samhälle med en högre grad av förståelse för varandras olikheter. Ett samhälle där alla är lika mycket värda.

Ida Särnholm
Liberalerna Kumla

Fakta

Det finns tre sorters adhd:

1. Annorlunda uppmärksamhet och koncentrationsförmåga
2. eller hyperaktivitet rastlöshet och impulsivitet
3. eller en kombination av 1 och 2

Intryck som kan stressa personer med NPF:

– vissa lukter, smaker, material mm
– stora grupper , klasser
– Åka buss, tåg med mycket folk, väntrum
– miljöer med öppen planlösning , glasväggar
– lysrör, uppfattar flimret som störande, starka ljus, blanka bordsskivor
– ljud utifrån , ventilation, klockor mm
– beröring och ögonkontakt
(Ögonkontakt kräver kunskap om det sociala spelet, de sociala förväntningarna , vilket kräver enorm energi, lättare att fokusera om man får titta bort , rita eller göra något annat under tiden)

Saker som underlättar för personer med NPF:
Tydlighet
Uppriktighet
Kärnfullhet
Tidsavgränsning
En mer förstående attityd från samhället