Vårens värmande verksamhetsbesök

Blogg & debattSkola och förskola

Åh va roligt att du vill komma och hälsa på oss! Vad kul att du är intresserad av just vår verksamhet! Du får säga till om du tycker att jag pratar för mycket…

Ja så kan det låta när jag som politiker kommer ut i verksamheten och möter de fantastiska skolledare, förskolechefer och pedagogisk personal som valt att arbeta i Kumla. Det jag möter är en stolthet över att få visa upp sin verksamhet, det man kämpar för och tror på, i med och motgång. Det är en stolthet som det sällan pratas om, en stolthet som sällan syns utåt.

Någon som tycks vara stolt över att jobba som rektor är Sofie Hysing. Jag hade äran att träffa henne under veckans första verksamhetsbesök på särskolan på Kumlaby skola. Sofie har själv lång erfarenhet av särskolan och har jobbat som både elevassistent, lärare  och specialpedagog innan hon nu bestämde sig för att anta utmaningen som rektor. Hon lyfter verkligen fram det som en spännande utmaning fylld med möjligheter. Det blev ett gott möte där vi fick möjlighet att diskutera särskolans egna utmaningar och de möjligheter som finns för de elever som går där. Det som kändes bra var att få se att särskolan är en självklar del i Kumlaby skola, en samlad skola där alla är lika mycket värda och där får alla vara olika.

Ett ställe där personalen kan vara stolt är på förskolan Björnen. Björnens förskola är den enda förskolan i Kumla som är öppet på “obekväm arbetstid”. Det innebär att barnen kan vistas där på kvällar och nätter också. Jag tas emot av förskolechefen Gunilla Axelsson och när jag kommer dit har de minsta barnen precis börjat vakna efter lunchvilan. De äldre barnen är ute på gården och leker, stämningen är lugn och det är en väldigt hemtrevlig och inbjudande miljö. Vi passar på att smyga in i “sovdelen”, den delen av huset som bara används på kvällar och nätter. Där står våningssängar och spjälsängar i en blandad kompott. De flesta har egna sängar med namnskylt på. På dagtid är dock den delen stängd. Då arbetar de precis som på alla andra förskolor. När jag var där berättade de om nya sätt att använda lärplattan i den pedagogiska verksamheten. Efter en idéresa har de lärt sig göra film tillsammans med barnen där barnen själva får redigera och lägga in bakgrunder med mera. Imponerande att se och möjligheterna med lärplattan tyck vara oändliga.

En verksamhet fylld av möjligheter mötte vi även på Kumlas nyaste förskola, Kvarngården. Gunilla är förskolechef även där och nu fick jag äntligen möjlighet att besöka dem. Kvarngården består av två avdelningar men där har man valt att samarbeta och rotera personalen så att alla har kunskap om hela verksamheten. Det är stora, ljusa lokaler där allt är anpassat efter barnens behov. I ett rum på varje avdelning har man valt att göra plats för den pedagogiska dokumentationen. På väggen hänger ett så kallat lotusdiagram. Det är ett arbetssätt för pedagogerna att synliggöra för barnen vad som står i läroplanen och hur de arbetar med detta i vardagen. När jag var där hade de precis startat upp projektet “vatten” och visade då detta genom bilder och text på väggen. Tänk vad många delar av läroplanen som kan fångas upp av en liten vattendroppe.

Veckans sista besök gjordes på förskolan Trädgården där Eveline Häll är förskolechef. Trots kort varsel fick jag möjlighet att komma och ta del av deras verksamhet. När jag kom dit var det full aktivitet. Barnen var på väg in från gården, det var dags för lunch. Pedagogerna delade upp sig och samlade barnen i olika grupper. Några satte sig och läste bok medan andra sjöng vackra vårvisor. Stolt visade barnen upp vad de kunde och sjöng glatt om vitsippor och tussilago. Det är i sådana stunder som jag kan sakna jobbet som pedagog. Barn är fantastiska!